Den här natten var jobbig. Jag sov bra, jag tror orskaen var chocken, men varje gång jag rörde på fötterna förväntade jag mig att Älvis skulle ligga där och snarka. Och när jag kände att han inte var där, var jag tvungen att påminna mig själv, att han kommer aldrig ligga där igen.
Men det kommer vara saker som påminner mig om honom i veckor kanske månader.
Idag är sista dagen på lovskolan, jag skulle egentligen bara gått 2 dagar men jag måste ha något att göra annars slutar det med att jag kommer gråta i timmar och jag orkar inte det just nu, både mentalt och fysiskt. Jag sörjer Älvis, jag har gråtit, jag har inte blivit arg, men det kommer nog.
Mitt sörj-arbete tar tid.
Jag vill tacka alla som har stöttat mig och alla som säger att dem finns för mig.
För jag kommer att behöva dem.
Pözz Izzie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar