.........

Ibland önskar jag att jag inte brydde mig så mycket om skolan, att jag bara kunde gå och vara med någon en vardagskväll, vara lite mer som min bror.
Lite mer "lösare".. Lite mer ledig, inte bry sig så mycket om allt, bara ta det som det kommer.

För att vara helt ärlig, orkar jag inte mer med att oroa mig för läxor, prov, betyg, gymnasium, framtiden....
Det blir för mycket.. Speciellt på känslonivån.
Känslotermometern har snart nåt sin topp. Och jag vet inte om den eller jag spricker först..
För var jag än går in på(affär,en webbsida,vad som helst) påminner det bara mig om allt jag aldrig kommer få, hur mycket jag än vill, hur mycket jag än försöker glömma.....

.. Kommer det alltid ikapp