My Life... 22:35
Jaha, idag har man haft lite mixade känslor... Ena sekunden har man varit jätteglad och innan man vet ordet av det sitter man i en bil och stor gråter...
Jag hade väldigt svårt att säga hejdå till alla vuxna och barn(+ungdomar) jag lärt känna under veckan på förskolan där jag praoade.
Det var mycket kramande och mycket tårar(tårarna kom från mig xD)
jag hade väldigt svårt att lämna alla dom barnen jag skapat så starka band med. För att inte tala om vad jag kände för dom vuxna... Alla där välkomnade mig med sån vänlighet och värmde så det kändes som en enda stor familj... Jag kan ärligt säga att jag inte någonsin haft en bättre prao..
Men imorgon blir det att återgå till gamla vanor, blir att gå upp tidigt för tränig med tjejerna. Eller imorgon är det ombytta roller, tjejerna tränar tränarna. Sedan efter det blir det att titta på Brorsans innebandy match..
Men en känsla som jag inte kan skaka av mig är den känslan när man lämnar ngn man fått så mycket känslor för, att den inte går över. Suget känlan lämnar kvar drar och drar i magen. Vad jag än gör: pratar, skriker,äter, skriver, går det aldrig över. Det bara fortsätter att suga, tills det inte finns någoting kvar inom mig förutom den där kraftiga känslan.
Kanske man borde berätta för personen vad man känner. Men jag har gjort det för och blivit bränd för livet.....
Kanske går det lika illa nu
Kanske går det ännu sämre
Kanske det går bra..
Kanske går det bättre är vad man trott
Pözz Izzie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar